Imagen av controlleryrket är svår att förena med 80-talisters preferenser i arbetslivet. Men många ekonomistudenter tilltalas ändå av controllerrollen som spindeln i nätet för att binda samman företagsekonomins fundament. Det menar Anders Parment, forskare vid Stockholms universitet.
Unga individer vill förverkliga sig själva, inte bara på fritiden utan också i arbetslivet. I en studie från 2009 värderar ekonomstudenter och personalvetarstudenter ”roligt på jobbet”, ”personlig utveckling”, ”arbetet är meningsfullt”, ”lärande och meritering” högst av ett antal kriterier, före bland annat lön, villkor och anställningstrygghet. Välmående och emotionell tillfredsställelse har blivit viktiga faktorer vid valet av arbetsplats – vilket kan reta äldre kolleger, som tycker att det är en plikt att arbeta och lever i föreställningen att arbete inte är en arena för självförverkligande.
80-talister, Generation Y, är uppvuxna i ett samhälle fullt av valmöjligheter och tillfällen till självförverkligande. De är vana vid att välja sedan barnsben: mobilabonnemang, vårdcentral, skola och förskola är exempel på områden, där det för ett par decennier sedan inte fanns några valmöjligheter men där det idag finns många alternativ. Individer som har valmöjligheter blir mer kräsna, eftersom de dels känner till fler aspekter av ett produkterbjudande (vem skulle komma på idén att erbjuda gratis dator och gratis resa till mellaneuropa på en gymnasieskola för ett par decennier sedan?), dels utvecklar starka antipatier mot dåligt bemötande och bristande kundorientering.
I en nyligen utförd studie definierar sig controllers, beklämmande nog, på ett sätt som knappast tilltalar Generation Y: controllers uttrycker sig starkt negativt om andra professioner. ”Ingenjörer älskar att bränna pengar”; “HR är mer ett sidospår, de tar hand om problem, kompetens och kurser, 35 miljoner kostar de, men vad får man för hjälp egentligen?”; ”Vi har en HR-avdelning som säger att vi tar de bästa studenterna, det är crap”; ”Ingenjörerna vill gärna ha servern bakom ryggen som blinkar, vi ekonomer bryr oss inte om det, vi ser till resursutnyttjande.” Denna typ av uttalanden och de attityder de representerar rimmar illa med vad Generation Y representerar och eftersträvar: vidsynthet, kulturell integration, generalistkompetenser snarare än specialistkompetenser och förmågan att se helheter snarare än vad som är bra för den egna professionen.
Controllern skapar ett imageproblem genom att uttrycka denna typ av attityder. Citaten ovan speglar en inskränkhet, som rimmar illa med Generation Y:s önskemål om vidsynthet och självförverkligande.
Kanske kan imageproblemen förklaras av hur controllerrollen har utvecklats? Under framför allt 1990-talet kom en mängd nya verktyg och idéer inom ekonomistyrningsområdet – EVA, balanserade styrkort, New Public Management och Intellectual Capital för att nämna några. Detta vitaliserade controllerns arbete och medvetenheten om controllerns centrala roll i att skapa konkurrensförmåga var hög.
Backat från ambitionerna att bidra strategiskt
I en nyligen genomförd studie av svensk styrningspraktik där vi bland annat har intervjuat ett tjugotal CFO:s verkar controllern ha backat från ambitionerna att bidra till organisationens strategiska utveckling och controllerrollen har snarast blivit mer redovisningsorienterad. Detta är delvis en följd av IFRS och andra och andra, delvis kan det förklaras av IT-utvecklingen, som har gjort det möjligt att utveckla mer sofistikerade och effektiva system för att följa upp en verksamhet. Inte sällan vill ägare och ledning att controllern följer upp ofta och noggrant, vilket gör att controllern både är och uppfattas mer som en avvikelserapportör än en strateg.
Många andra delar av organisationen – till exempel HR och IT – vill gärna vara med i strategidiskussioner, vilket ger anledning att oroas över att controllern kanske har fått en svagare roll i organisationen. ”Vad vi har för strategi? Då måste jag kolla i styrelsematerialet, det är inget jag tänker på varje dag”, sade en av de intervjuade, ekonomichefen för ett verkstadsföretag med åtskilliga miljarder i årsomsättning. Han och flera andra definierar sin roll som relativt reaktiv och begränsad ur ett strategiperspektiv.
Det är lätt att avfärda imageproblem och hänvisa till att controller är ett bra, tryggt och meriterande arbete som unga borde uppskatta. Men här gäller det att säkerställa att yngre medarbetare verkligen trivs och gillar arbetsgivaren. Annars kan de byta jobb och de känner ingen större lojalitet till nuvarande arbetsgivare, om attraktiva alternativ dyker upp.
Det finns ändå gott om hopp. Många ekonomstudenter tilltalas under utbildningen av controllerarbetets kombination av kvalitativ förståelse och kvantitativ analys. I själva verket kan controllern vara spindeln i nätet (ett favorituttryck för Generation Y!) när det gäller att binda samman företagsekonomins fundament: finans, organisation, kalkylering, redovisning och marknadsföring. Controllerrollen har breddats och idag finns företag som har en genomtänkt struktur av business controllers, brand controllers och quality controllers.
Ett tungt ansvar vilar på oss alla som arbetar med ekonomistyrning för att säkerställa att nästa generation contollers tillåts använda sin kreativitet och för att vitalisera och utveckla controllerrollen och ekonomistyrningens bidrag till organisationens strategidiskussioner.
Text: Anders Parment